Angriper stormfällda och stressade granar
Stormfällda granar är granbarkborrens lättaste byte. Men även levande granar kan angripas när det finns för många granbarkborrar i förhållande till granens motståndskraft. Stressade granar doftar på ett speciellt sätt och detta känner granbarkborren exempelvis när granarna är torkstressade eller av annan anledning.
När en hane luktat sig fram till en stressad gran börjar den borra sig in i den. Granen svarar genom att försöka dränka barkborren i kåda. Då kallar barkborren på sina artfränder med en särskild doft, ett feromon, som han tillverkar i sin kropp med hjälp av granens kåda.
Alla granbarkborrar, både hanar och honor, som flyger förbi känner doften och samlas på den stressade granen. Hanarna börjar omedelbart gnaga sig in i barken. Granen försöker försvara sig med kåda, men till slut orkar den inte längre. Det är doftämnet av en stressad gran feromonfällorna utsöndrar!
8 till 10 veckor efter svärmningen kan den nya generationen lämna granen och antingen angripa nya granar eller gräva ner sig i marken för att övervintra. Granbarkborrens svärmningar styrs och påverkas av väder och dygnstemperatur. Granbarkborren övervintrar ofta i marken, det måste alltså ha blivit några grader varmt där för att de ska börja ta sig upp. Därför måste det också ha varit helt frostfritt under någon vecka innan den börjar sin vårsvärmning. Detta brukar inträffa i månadsskiftet april/maj i södra Sverige, mitten av maj i mellersta, och månadsskiftet maj/juni längst i norra delarna av landet. Efter första vårsvärmningen svärmar baggarna ytterligare en eller två gånger för att anlägga syskonkullar.
Regler vid angrepp
I skogsvårdslagen finns regler om att bekämpa skadliga insekter och att vidta förebyggande åtgärder. På Skogsvårdsstyrelsens webbsida kan du läsa mer om vilka regler som gäller vid större angrepp av granbarkborren.